Ondskans
Här har ni ett exempel på hur en far kan behandla sin son och hur pojkens liv fördunklas utav mörkret.....
-Trehundratvå......Trehundratre.....
En snärt hörs och pojken som höll på med sina armhävningar faller till golvet och gör en grimas av smärta och sorg.
-Snabbare din lilla mask!!!Du skall ha gjort tusen stycken armhävningar till med högerarmen innan du får gå och lägga dig så jobba på.
Mannen som sagt detta har en mörk uppsyn och hans mörka men tunna hår fläktar litet lätt mot den kala fläken på hans hjässa.
Hans isblåa ögon ser ner på pojken med besvikelse innan han låter piskan glida över hans rygg igen och än en gång skapa ett smalt spår av blod.
-S....n...älla... far, jag klarar inte av mer det är för hår..uuh!
Mannen sparkar pojken hårt i magen och ler onskefullt innan han än en gång sparkar pojken men denna gång i huvudet.
-Käften! Du skall lyda mig och inte ifrågasätta allt jag säger till dig.
Har inte jag om någon varit god mot dig?
Jag ger dig mat och en plats för natten och du tackar mig genom att säga emot mig och inte utföra de simpla uppgifter jag ger dig, du är inte min son ditt kryp....du är dessutom en skökas avkomma.
Medans mannen skricker fyller hans andedräkt pojkens näsa med den sträva doften av saké.
Pojkens bleka hy rinner av svett blandat med blod och tårar innan han än en gång lyfter upp sin magra kropp med högerarmen och biter ihop med tänderna.
-trehundrafyra........
Nästa morgon vaknar pojken med en dunkande huvudvärk och smärtande kropp.
Han öppnar sina ögon och den röda irisen reflekteras mot de få solstrålar som når in i skyffet.
Han ställer sig upp och går ut från skyffet med tunga steg och skådar den vackra soluppgången som visar sig på det klarblåa himlavalvet, han suckar när han drar upp dörren till sin fars hus och går in i köket och börjar tillaga det fåtal fiskrullar som ligger på bänken.
Efter att han satt sig till bord och precis skall ta sin första tugga så stormar hans far in i köket.
-Pojk!!! Ner på golvet med dig, du gjorde inte dina armhävningar därför skall du ej behandlas som en människa utan enbart som en lort.
Mannen slänger ner maten på golvet och klapapr i nästa sekund till pojken som faller med huvudet först ner i maten, mannen tar tag i pojkens långa svarta hårt och trycker ner huvudet på pojken i maten samtidigt som han har en arg uppsyn på sitt ansikte.
Efter att pojken fått äta upp maten från det skitiga golvet så börjar han diska starx efter bugar han för sin far.
-Tack för maten fader, jag går till akademin nu senpai.
Mannen nickar och går in i ett annat rum.
Pojken går ut ur huset och öppnar den stora grinden går ut, stänger den sedan börjar han gå längst med gatan emot akademin.
Väl framme vid akademin så går han in i det första klassrummet till höger och sätter sig längst bak id et högra hörnet, han torkar bort tårarna från sitt ansikte och drar undan håret ifrån ansiktet och visar ett falskt leende får läraren som ser på honom.
-Hej sensei förlåt att jag kommer för sent men jag var tvungen att fixa en grej där hemma.
Läraren ser på pojken med ett bekymmrat ansikte och öppnar munnen.
-Käre .........
.....Ashigaru det är femte gången den här veckan som du kommer försent, vad händer igentligen hemma hos dig och din far som är viktigare än din skolgång?
Ashigaru log litet falskt åt sin sensei och skakade på huvudet innan han öppnade munnen för att svara.
-Nej sensei jag lovar att det ej skall hända fler gånger.
En liten näst intill obemärksam tår föll från Ashigarus vänstra kind när han tog fram sin lärobok om chakrans ursprung.
........
Efter skolan slutat går Ashigaru ner från sin plats och skall precis gå förbi katedern när han hör sin senseis ljusa röst.
-Ashigaru kan du vänta litet bara jag har något att säga dig.
Efter att alla eleverna utrymt lokalen så ser sensein in i Ashigarus ögon och skakar på huvudet.
-Jag vet att du har det tufft med din far men det skall inte kunna hindra dig från att smita från din undervisning, utan den kan du aldrig bli en stor shinobi.
Ashigaru sänkte huvudet så ögonen skymdes av det långa håret.
Han började snyfta ljudligt.
-Sanna mina ord sensei jag skall bli den största shinobi som du någonsin kommer lära att känna, vad jag än måste utföra för att uppfylla det löftet.
Efter det så stormar han ut ur klassrummet och ut på gården där han plötsligt hör två röster ropa på honom och strax möts båda hans ögon va en lång tjej i hans egen ålder med lila kort hår och svarta ögon.
Hon ler åt honom och sedan omfamnar hon honom.
-Ashi! Vad du dröjde vad hände igentligen därinne?
Ashigaru ler grovt.
-Inget särskilt yori bara sensei som ville prata litet med mig.
En annan pojke möter snart Ashigaru ögonräckvidd.
Pojken utstrålar självsäkerhet och curage.
-Tja Ashigaru skall vi hem till mig och öva lite på att kasta kunais?
Ashigaru ler än en gång och nickar och de tre geninsen börjar glatt gå iväg länst med den grustäckta stigen.
In emot kvällen kommer Ashigaru fram till sitt eget hus och hans glada ansiktsuttryck bytas ut mot ett sorgfullt.
Han suckar djupt öppnar grinden och stänger den efter sig med en hård duns sedan går han fram till ytterdörren och knackar på.
Dörren flyger uppefetr några sekunder och en stor man står där och ser argt ner på Ashigaru, han lyfter Ashigaru i strupen och smäller till honom hårt med sin fria vänsterhand ett flertal gånger innan han slänger ner honom på golvet och stänger dörren.
Ashigaru kan känna den varma svidande känslamn av smärta smita uppför kinderna och de börjar långsamt att byta färg till rödlila.
Han ställer sig upp och ser ledsamt in i sin fars ögon innan han bugar djupt och ser sedan åter på sin far.
-Tack fader för er omtänksamhet.
Mannen börjar plötsligt gå bärsärk på sin son när de kommit in i dojon och Ashigaru faller hjälplöst till marken medans hans far okontrollerat fortsätter slå sin son ända tills hans egna händer får blåsor.
-Vad fan kommer du hem så sent för din jävla slynunge!!!
Ställ dig upp så skall du få en omgång stryk som du aldrig kommer att glömma.
Ashigaru reser sig långsamt upp och andas anfått medans hans far lyfter armen för att än en gång leverera en knytnäve åt sin 30 cm kortare son.
-Din mor hade varit besviken på dig nu din lilla fjolla som inte kan göra nåt rätt om man så ber dig om det!!!
Plötsligt blixtrar Ashigarus ögon till av hat och faderns slag stoppas av Ashigarus vänsterhand som nu håller den i ett stadigt grepp.
Fadern får plötsligt ett uttryck av rädsla i sitt ansikte och han sväljer djupt när hans isblåögon nu möter Ashigaru helvetesröda.....
//To be continued//
-Trehundratvå......Trehundratre.....
En snärt hörs och pojken som höll på med sina armhävningar faller till golvet och gör en grimas av smärta och sorg.
-Snabbare din lilla mask!!!Du skall ha gjort tusen stycken armhävningar till med högerarmen innan du får gå och lägga dig så jobba på.
Mannen som sagt detta har en mörk uppsyn och hans mörka men tunna hår fläktar litet lätt mot den kala fläken på hans hjässa.
Hans isblåa ögon ser ner på pojken med besvikelse innan han låter piskan glida över hans rygg igen och än en gång skapa ett smalt spår av blod.
-S....n...älla... far, jag klarar inte av mer det är för hår..uuh!
Mannen sparkar pojken hårt i magen och ler onskefullt innan han än en gång sparkar pojken men denna gång i huvudet.
-Käften! Du skall lyda mig och inte ifrågasätta allt jag säger till dig.
Har inte jag om någon varit god mot dig?
Jag ger dig mat och en plats för natten och du tackar mig genom att säga emot mig och inte utföra de simpla uppgifter jag ger dig, du är inte min son ditt kryp....du är dessutom en skökas avkomma.
Medans mannen skricker fyller hans andedräkt pojkens näsa med den sträva doften av saké.
Pojkens bleka hy rinner av svett blandat med blod och tårar innan han än en gång lyfter upp sin magra kropp med högerarmen och biter ihop med tänderna.
-trehundrafyra........
Nästa morgon vaknar pojken med en dunkande huvudvärk och smärtande kropp.
Han öppnar sina ögon och den röda irisen reflekteras mot de få solstrålar som når in i skyffet.
Han ställer sig upp och går ut från skyffet med tunga steg och skådar den vackra soluppgången som visar sig på det klarblåa himlavalvet, han suckar när han drar upp dörren till sin fars hus och går in i köket och börjar tillaga det fåtal fiskrullar som ligger på bänken.
Efter att han satt sig till bord och precis skall ta sin första tugga så stormar hans far in i köket.
-Pojk!!! Ner på golvet med dig, du gjorde inte dina armhävningar därför skall du ej behandlas som en människa utan enbart som en lort.
Mannen slänger ner maten på golvet och klapapr i nästa sekund till pojken som faller med huvudet först ner i maten, mannen tar tag i pojkens långa svarta hårt och trycker ner huvudet på pojken i maten samtidigt som han har en arg uppsyn på sitt ansikte.
Efter att pojken fått äta upp maten från det skitiga golvet så börjar han diska starx efter bugar han för sin far.
-Tack för maten fader, jag går till akademin nu senpai.
Mannen nickar och går in i ett annat rum.
Pojken går ut ur huset och öppnar den stora grinden går ut, stänger den sedan börjar han gå längst med gatan emot akademin.
Väl framme vid akademin så går han in i det första klassrummet till höger och sätter sig längst bak id et högra hörnet, han torkar bort tårarna från sitt ansikte och drar undan håret ifrån ansiktet och visar ett falskt leende får läraren som ser på honom.
-Hej sensei förlåt att jag kommer för sent men jag var tvungen att fixa en grej där hemma.
Läraren ser på pojken med ett bekymmrat ansikte och öppnar munnen.
-Käre .........
.....Ashigaru det är femte gången den här veckan som du kommer försent, vad händer igentligen hemma hos dig och din far som är viktigare än din skolgång?
Ashigaru log litet falskt åt sin sensei och skakade på huvudet innan han öppnade munnen för att svara.
-Nej sensei jag lovar att det ej skall hända fler gånger.
En liten näst intill obemärksam tår föll från Ashigarus vänstra kind när han tog fram sin lärobok om chakrans ursprung.
........
Efter skolan slutat går Ashigaru ner från sin plats och skall precis gå förbi katedern när han hör sin senseis ljusa röst.
-Ashigaru kan du vänta litet bara jag har något att säga dig.
Efter att alla eleverna utrymt lokalen så ser sensein in i Ashigarus ögon och skakar på huvudet.
-Jag vet att du har det tufft med din far men det skall inte kunna hindra dig från att smita från din undervisning, utan den kan du aldrig bli en stor shinobi.
Ashigaru sänkte huvudet så ögonen skymdes av det långa håret.
Han började snyfta ljudligt.
-Sanna mina ord sensei jag skall bli den största shinobi som du någonsin kommer lära att känna, vad jag än måste utföra för att uppfylla det löftet.
Efter det så stormar han ut ur klassrummet och ut på gården där han plötsligt hör två röster ropa på honom och strax möts båda hans ögon va en lång tjej i hans egen ålder med lila kort hår och svarta ögon.
Hon ler åt honom och sedan omfamnar hon honom.
-Ashi! Vad du dröjde vad hände igentligen därinne?
Ashigaru ler grovt.
-Inget särskilt yori bara sensei som ville prata litet med mig.
En annan pojke möter snart Ashigaru ögonräckvidd.
Pojken utstrålar självsäkerhet och curage.
-Tja Ashigaru skall vi hem till mig och öva lite på att kasta kunais?
Ashigaru ler än en gång och nickar och de tre geninsen börjar glatt gå iväg länst med den grustäckta stigen.
In emot kvällen kommer Ashigaru fram till sitt eget hus och hans glada ansiktsuttryck bytas ut mot ett sorgfullt.
Han suckar djupt öppnar grinden och stänger den efter sig med en hård duns sedan går han fram till ytterdörren och knackar på.
Dörren flyger uppefetr några sekunder och en stor man står där och ser argt ner på Ashigaru, han lyfter Ashigaru i strupen och smäller till honom hårt med sin fria vänsterhand ett flertal gånger innan han slänger ner honom på golvet och stänger dörren.
Ashigaru kan känna den varma svidande känslamn av smärta smita uppför kinderna och de börjar långsamt att byta färg till rödlila.
Han ställer sig upp och ser ledsamt in i sin fars ögon innan han bugar djupt och ser sedan åter på sin far.
-Tack fader för er omtänksamhet.
Mannen börjar plötsligt gå bärsärk på sin son när de kommit in i dojon och Ashigaru faller hjälplöst till marken medans hans far okontrollerat fortsätter slå sin son ända tills hans egna händer får blåsor.
-Vad fan kommer du hem så sent för din jävla slynunge!!!
Ställ dig upp så skall du få en omgång stryk som du aldrig kommer att glömma.
Ashigaru reser sig långsamt upp och andas anfått medans hans far lyfter armen för att än en gång leverera en knytnäve åt sin 30 cm kortare son.
-Din mor hade varit besviken på dig nu din lilla fjolla som inte kan göra nåt rätt om man så ber dig om det!!!
Plötsligt blixtrar Ashigarus ögon till av hat och faderns slag stoppas av Ashigarus vänsterhand som nu håller den i ett stadigt grepp.
Fadern får plötsligt ett uttryck av rädsla i sitt ansikte och han sväljer djupt när hans isblåögon nu möter Ashigaru helvetesröda.....
//To be continued//
Kommentarer
Trackback
