Sonara tatamis journal
Här är en liten recention av Sonara tatami's vardagliga liv suna.
En solig och vacker dag utan ett moln på den klarblåa himmelen går Sonara ut på gatan och ser upp mot himmelen.
-Fy fan vilket väder.
hans hesa,gäla och något pipiga röst skär genom sanden som en smörkkniv genom smör.
Han går längst med en ganska så gammal och sliten gata medans han ser sig omkring så här på morgonkvinten.
En vanlig amn i hans ålder hade sett upp mot himmelen och kallat det vackert väder men Sonara gick den ruten för att få en glimpt av kvinnorna som skall hämta vatten där.
När de unga kvinnorna dyker upp börjar Sonara le okontrollerat.
När de skall gå förbi honom gråter han och en av dem böjer sig ner och frågar varför ahn gråter.
-Jo du förstår jag gråter av lycka för att ni är så heta serru kan man få en liten kyss?
Ett par timmar senare vaknar Sonara med en spräckt näsa samt ett brutet revben och blåöga.
-Hähähä även om de inte vill erkänna det så älskar de mig.
--------------//Sonara din dumme fan, skall ajg fortsätta skriva lite om Sonaras dag?//
//Flashinfo sonara//
Sonara(Den jag skrivit om här ovan)
Är en gammal gubbe på ca 80år som lever för att glo på brudar, svära och äta gott.
Jag skrev denna novell för att jag kände upploppet av komitik sprattla i min undernärda kropp, så kort sagt, ha en fortsatt trevlig natt.//
En solig och vacker dag utan ett moln på den klarblåa himmelen går Sonara ut på gatan och ser upp mot himmelen.
-Fy fan vilket väder.
hans hesa,gäla och något pipiga röst skär genom sanden som en smörkkniv genom smör.
Han går längst med en ganska så gammal och sliten gata medans han ser sig omkring så här på morgonkvinten.
En vanlig amn i hans ålder hade sett upp mot himmelen och kallat det vackert väder men Sonara gick den ruten för att få en glimpt av kvinnorna som skall hämta vatten där.
När de unga kvinnorna dyker upp börjar Sonara le okontrollerat.
När de skall gå förbi honom gråter han och en av dem böjer sig ner och frågar varför ahn gråter.
-Jo du förstår jag gråter av lycka för att ni är så heta serru kan man få en liten kyss?
Ett par timmar senare vaknar Sonara med en spräckt näsa samt ett brutet revben och blåöga.
-Hähähä även om de inte vill erkänna det så älskar de mig.
--------------//Sonara din dumme fan, skall ajg fortsätta skriva lite om Sonaras dag?//
//Flashinfo sonara//
Sonara(Den jag skrivit om här ovan)
Är en gammal gubbe på ca 80år som lever för att glo på brudar, svära och äta gott.
Jag skrev denna novell för att jag kände upploppet av komitik sprattla i min undernärda kropp, så kort sagt, ha en fortsatt trevlig natt.//
Den handlingskraftige är den segrande....
Ett möte, en strid och en överlevare.
En iskall december natt går en lång och mörkklädd gestalt genom den isande kylan medans hans kläder fort börjar vittna av den fallande snön.
Gestalten stannar upp framför en grotta och utstöter ett fnittrande ljud innan han fortsätter in i grottan.
Efter cirka 5 minuter får gestalten syn på en man med långt grått hår som sitter vid en liten fladdrande eld.
Mannen vid elden flinar när han får syn på gestalten och hans röda ögon reflekteras i ljuset.
Han ställer sig upp och drar av sin tjocka yllekappa sedan
ler han än en gång innan han öppnar munnen.
-Jag vet inte hur du hittade mig, inte heller vet jag vem du är men det kvittar för ditt sista andetag kommer du att ta i denna grotta.
Gestaltens ögon reflekteras när elden skimrar till och även de är röda men i en ljusare form.
Gestalten tar av sig kappan och ett falskt flin okuperar hans ansikte innan han öppnar munnen för att säga ett fördömt namn i mångas öron.
-.....Ashigaru-sama äntligen har jag funnit dig för att få bemöta din omtalade styrka.
Mannen bugar och ser in i Ashigarus ögon.
-Tsuyoi är mitt namn, jag tänkte att det kunde vara bra för dig att veta mitt namn ifall du överlever fighten så kan du väl berätta om mig för de du möter i din blodets väg?
Ashigaru skakade på huvudet och gjorde ett utfall mot Tsuyoi.
-Dåre!Denna batalj är över innan du hinner blinka, men visst så kan jag berätta om din förargliga förlust.
En enorm spark levereras av Ashigaru men Tsuyoi backar fort och sparken går in i väggen och ett stort hål skapas i den solida stenväggen.
Ashigaru gör en snabb skruv med kroppen och vänder sig fort om för att rikta en ännu kraftigare häl emot Tsuyoi.
Tsuyoi lyfter sin högerhand och fångar tillsyntes enkelt in sparken och släpper den sedan utan att göra ett utfall mot Ashigaru.
Tsuyoi ler uppskattande mot ashigaru och klapapr imponerat händerna.
-Wow, du är bättre än vad jag trodde, med den sparken hade du kunnat krossa diamant.
Ashigarus ansikte tar plötsligt en grotesk och arg form.
-Tyst ditt svin och slåss som en man i stället för att prata så som en kvinna!
Ashigaru tog åtminstonde 30 nålar i en bunt från en innerficka och slungade allihop emot Tsuyoi.
-Hähähä.
Tsuyoi drog fort sitt paraply som hängt på ryggen och använde det som en sköld framför sig.
När alla nålar fastnat i paraplyet så drar Tsuyoi in det och fäller ut det men en hög hastighet så att nålarna for ännu fortare än innan emot Ashigaru.
Ashigaru gör en snabb handseal och ler vagt.
-Waterwall no jutsu.
En vattenväh omringar Ashigaru och nålarna slukas utav vattnet som kommit från sprickan igrottan som let ut i snön.
Tsuyoi ser glatt på Ashigaru och nickar när han reser tummen glatt.
-Snyggt tänkt Ashigaru-sam!Du är en duktig kämpe får jag lov att säga.
Ashigaru kutade emot Tsuyoi och gjorde några handseals innan han stannade upp.
-Dark chakra no jutsu!
Hans händer täcktes av en svart chakra.
Han började sedan slå en snabb och enormt mångfaldig kombo emot Tsuyoi.
Tsuyoi slog fort undan slagen med enbart sin vänsterhand som skydd sedan snurrade han runt och stod nu bakom Ashigaru varav han placerade händerna i fickorna.
Ashigarus ögon mörknade och huden mörknade.
Hans hud började få taggar och klor och tänder började växa.
-Är du nöjd nu du skall falla på grund av min starkaste form av min blodlinje.
-Dö!!!
Ashigaru drog sitt svärd och högg fort och starkt emot Tsuyoi, Varje hugg samt slag undveks av Tsuyoi som log mot Ashigaru och drog sitt eget svärd.
När Ashigaru fcik se att Tsuyoi tagit hjälp av ett redskap flinade han stort.
-Nu är din dag kommen.
Ashigaru tog avtramp från marken och högg mot svärdet.
-Yamis swordbraking clash!
När Ashigarus svärd slog i Tsuyois så gjorde Tsuyoi en snabb böj på svärdet och Ashigaru svärd splittrades.
Strax efter log Tsuyoi.
-Du är en god fighter men denna fight kan du ej vinna Ashigaru-sama.
Tsuyoi plaverade svärdet hårt i marken och en spricka skapades och ledde fram till elden som släcktes därefter hördes ett metaliskt ljud och ett drypande ljud....
Efter några timmar så syns en gestalt komma ut ur grottan varav hans mun dryper av blod, men inte sitt eget.......
En iskall december natt går en lång och mörkklädd gestalt genom den isande kylan medans hans kläder fort börjar vittna av den fallande snön.
Gestalten stannar upp framför en grotta och utstöter ett fnittrande ljud innan han fortsätter in i grottan.
Efter cirka 5 minuter får gestalten syn på en man med långt grått hår som sitter vid en liten fladdrande eld.
Mannen vid elden flinar när han får syn på gestalten och hans röda ögon reflekteras i ljuset.
Han ställer sig upp och drar av sin tjocka yllekappa sedan
ler han än en gång innan han öppnar munnen.
-Jag vet inte hur du hittade mig, inte heller vet jag vem du är men det kvittar för ditt sista andetag kommer du att ta i denna grotta.
Gestaltens ögon reflekteras när elden skimrar till och även de är röda men i en ljusare form.
Gestalten tar av sig kappan och ett falskt flin okuperar hans ansikte innan han öppnar munnen för att säga ett fördömt namn i mångas öron.
-.....Ashigaru-sama äntligen har jag funnit dig för att få bemöta din omtalade styrka.
Mannen bugar och ser in i Ashigarus ögon.
-Tsuyoi är mitt namn, jag tänkte att det kunde vara bra för dig att veta mitt namn ifall du överlever fighten så kan du väl berätta om mig för de du möter i din blodets väg?
Ashigaru skakade på huvudet och gjorde ett utfall mot Tsuyoi.
-Dåre!Denna batalj är över innan du hinner blinka, men visst så kan jag berätta om din förargliga förlust.
En enorm spark levereras av Ashigaru men Tsuyoi backar fort och sparken går in i väggen och ett stort hål skapas i den solida stenväggen.
Ashigaru gör en snabb skruv med kroppen och vänder sig fort om för att rikta en ännu kraftigare häl emot Tsuyoi.
Tsuyoi lyfter sin högerhand och fångar tillsyntes enkelt in sparken och släpper den sedan utan att göra ett utfall mot Ashigaru.
Tsuyoi ler uppskattande mot ashigaru och klapapr imponerat händerna.
-Wow, du är bättre än vad jag trodde, med den sparken hade du kunnat krossa diamant.
Ashigarus ansikte tar plötsligt en grotesk och arg form.
-Tyst ditt svin och slåss som en man i stället för att prata så som en kvinna!
Ashigaru tog åtminstonde 30 nålar i en bunt från en innerficka och slungade allihop emot Tsuyoi.
-Hähähä.
Tsuyoi drog fort sitt paraply som hängt på ryggen och använde det som en sköld framför sig.
När alla nålar fastnat i paraplyet så drar Tsuyoi in det och fäller ut det men en hög hastighet så att nålarna for ännu fortare än innan emot Ashigaru.
Ashigaru gör en snabb handseal och ler vagt.
-Waterwall no jutsu.
En vattenväh omringar Ashigaru och nålarna slukas utav vattnet som kommit från sprickan igrottan som let ut i snön.
Tsuyoi ser glatt på Ashigaru och nickar när han reser tummen glatt.
-Snyggt tänkt Ashigaru-sam!Du är en duktig kämpe får jag lov att säga.
Ashigaru kutade emot Tsuyoi och gjorde några handseals innan han stannade upp.
-Dark chakra no jutsu!
Hans händer täcktes av en svart chakra.
Han började sedan slå en snabb och enormt mångfaldig kombo emot Tsuyoi.
Tsuyoi slog fort undan slagen med enbart sin vänsterhand som skydd sedan snurrade han runt och stod nu bakom Ashigaru varav han placerade händerna i fickorna.
Ashigarus ögon mörknade och huden mörknade.
Hans hud började få taggar och klor och tänder började växa.
-Är du nöjd nu du skall falla på grund av min starkaste form av min blodlinje.
-Dö!!!
Ashigaru drog sitt svärd och högg fort och starkt emot Tsuyoi, Varje hugg samt slag undveks av Tsuyoi som log mot Ashigaru och drog sitt eget svärd.
När Ashigaru fcik se att Tsuyoi tagit hjälp av ett redskap flinade han stort.
-Nu är din dag kommen.
Ashigaru tog avtramp från marken och högg mot svärdet.
-Yamis swordbraking clash!
När Ashigarus svärd slog i Tsuyois så gjorde Tsuyoi en snabb böj på svärdet och Ashigaru svärd splittrades.
Strax efter log Tsuyoi.
-Du är en god fighter men denna fight kan du ej vinna Ashigaru-sama.
Tsuyoi plaverade svärdet hårt i marken och en spricka skapades och ledde fram till elden som släcktes därefter hördes ett metaliskt ljud och ett drypande ljud....
Efter några timmar så syns en gestalt komma ut ur grottan varav hans mun dryper av blod, men inte sitt eget.......
Vägen för en dömd man.
Det hela börjar en kall decembernatt någonstans i en skog utanför Yuki no kuni.....
Taurin traskar fram igenom det tjocka lagret snö på marken för att finna ett skydd och värme.
Han ahr gått i flera timmar i hans vänstra hand håller han en blodig klinga och i sin högra en ren klinga som dryper av smält snö,han känner den sträva lukten av is strömma igenom hans näsa som känns lätt förlamad.
I hans ögon glöder det en svag eld av livsvilja men inte för att han vill leva utan för att han inte vill dö....
Runt honom cirkar det miljontals snöflingor blandat med ett kallt regn, Uppför hans fötter och ben klättrar sakta en isbitande kyla.
Han kan knappt känna sitt ansikte men så plötsligt ser han en grottöppning cirka 8 meter framför sig längre fram kan han ej se på grund av stormen.
Han kliver med tunga steg in i grottan som är så pass mörk att Taurin känner sig näst intill lamslagen, men va rhan tvungen att välja ellan mörkret och kylan så väljer han mörkret.
Han går längre och längre in plötsligt hör han ett svagt skratt och han stannar upp och lyssnar spänt.
Taurin går fram ytterliggare en bit fram på den hårda stengrunden och får syn på ett ljussken från en lägereld, han får även syn på en kvinna i samma ålder som han själv som sitter och ser på honom genom det lilla ljuset.
Kvinnan bär på en rosa/svart klänning samt en ögonlapp och hennes korta svarta hår är torrt, detta betecknar att hon varit här ett tag.
Taurin går fram till elden och väntar på ett tillkänna givande att få sätta sig ner.
Kvinnan ler och ser på honom sedan tecknar hon att han får sätta sig utan att ge ett endaste ljud ifrån sig.
Taurin sätter sig ner på motsatt sida av elden och tar av sig sin halmhatt medans han fortfarande ser in i kvinnans ögon.
-Emi....
Tystanden bröts av kvinnan me dordet Emi som förmodligen var hennes namn.
Hans drömmande blick bröts och han nickade sedan drog han av sig sin mask och öppnade munnen.
-Mitt namn är Taurin.
Till skillnad från Emis röst så var Taurins rosslig och mörk.
De båda inviderna såg på varandra en stund sedan började Taurin känna sig något sömnig och han lutade sig tillbaka mot grottväggen och slött ögonen.
Han var för trött för att vara uppmärksam mot Emi och somnade i en djup slummer.....
Taurin traskar fram igenom det tjocka lagret snö på marken för att finna ett skydd och värme.
Han ahr gått i flera timmar i hans vänstra hand håller han en blodig klinga och i sin högra en ren klinga som dryper av smält snö,han känner den sträva lukten av is strömma igenom hans näsa som känns lätt förlamad.
I hans ögon glöder det en svag eld av livsvilja men inte för att han vill leva utan för att han inte vill dö....
Runt honom cirkar det miljontals snöflingor blandat med ett kallt regn, Uppför hans fötter och ben klättrar sakta en isbitande kyla.
Han kan knappt känna sitt ansikte men så plötsligt ser han en grottöppning cirka 8 meter framför sig längre fram kan han ej se på grund av stormen.
Han kliver med tunga steg in i grottan som är så pass mörk att Taurin känner sig näst intill lamslagen, men va rhan tvungen att välja ellan mörkret och kylan så väljer han mörkret.
Han går längre och längre in plötsligt hör han ett svagt skratt och han stannar upp och lyssnar spänt.
Taurin går fram ytterliggare en bit fram på den hårda stengrunden och får syn på ett ljussken från en lägereld, han får även syn på en kvinna i samma ålder som han själv som sitter och ser på honom genom det lilla ljuset.
Kvinnan bär på en rosa/svart klänning samt en ögonlapp och hennes korta svarta hår är torrt, detta betecknar att hon varit här ett tag.
Taurin går fram till elden och väntar på ett tillkänna givande att få sätta sig ner.
Kvinnan ler och ser på honom sedan tecknar hon att han får sätta sig utan att ge ett endaste ljud ifrån sig.
Taurin sätter sig ner på motsatt sida av elden och tar av sig sin halmhatt medans han fortfarande ser in i kvinnans ögon.
-Emi....
Tystanden bröts av kvinnan me dordet Emi som förmodligen var hennes namn.
Hans drömmande blick bröts och han nickade sedan drog han av sig sin mask och öppnade munnen.
-Mitt namn är Taurin.
Till skillnad från Emis röst så var Taurins rosslig och mörk.
De båda inviderna såg på varandra en stund sedan började Taurin känna sig något sömnig och han lutade sig tillbaka mot grottväggen och slött ögonen.
Han var för trött för att vara uppmärksam mot Emi och somnade i en djup slummer.....
Ondskans
Här har ni ett exempel på hur en far kan behandla sin son och hur pojkens liv fördunklas utav mörkret.....
-Trehundratvå......Trehundratre.....
En snärt hörs och pojken som höll på med sina armhävningar faller till golvet och gör en grimas av smärta och sorg.
-Snabbare din lilla mask!!!Du skall ha gjort tusen stycken armhävningar till med högerarmen innan du får gå och lägga dig så jobba på.
Mannen som sagt detta har en mörk uppsyn och hans mörka men tunna hår fläktar litet lätt mot den kala fläken på hans hjässa.
Hans isblåa ögon ser ner på pojken med besvikelse innan han låter piskan glida över hans rygg igen och än en gång skapa ett smalt spår av blod.
-S....n...älla... far, jag klarar inte av mer det är för hår..uuh!
Mannen sparkar pojken hårt i magen och ler onskefullt innan han än en gång sparkar pojken men denna gång i huvudet.
-Käften! Du skall lyda mig och inte ifrågasätta allt jag säger till dig.
Har inte jag om någon varit god mot dig?
Jag ger dig mat och en plats för natten och du tackar mig genom att säga emot mig och inte utföra de simpla uppgifter jag ger dig, du är inte min son ditt kryp....du är dessutom en skökas avkomma.
Medans mannen skricker fyller hans andedräkt pojkens näsa med den sträva doften av saké.
Pojkens bleka hy rinner av svett blandat med blod och tårar innan han än en gång lyfter upp sin magra kropp med högerarmen och biter ihop med tänderna.
-trehundrafyra........
Nästa morgon vaknar pojken med en dunkande huvudvärk och smärtande kropp.
Han öppnar sina ögon och den röda irisen reflekteras mot de få solstrålar som når in i skyffet.
Han ställer sig upp och går ut från skyffet med tunga steg och skådar den vackra soluppgången som visar sig på det klarblåa himlavalvet, han suckar när han drar upp dörren till sin fars hus och går in i köket och börjar tillaga det fåtal fiskrullar som ligger på bänken.
Efter att han satt sig till bord och precis skall ta sin första tugga så stormar hans far in i köket.
-Pojk!!! Ner på golvet med dig, du gjorde inte dina armhävningar därför skall du ej behandlas som en människa utan enbart som en lort.
Mannen slänger ner maten på golvet och klapapr i nästa sekund till pojken som faller med huvudet först ner i maten, mannen tar tag i pojkens långa svarta hårt och trycker ner huvudet på pojken i maten samtidigt som han har en arg uppsyn på sitt ansikte.
Efter att pojken fått äta upp maten från det skitiga golvet så börjar han diska starx efter bugar han för sin far.
-Tack för maten fader, jag går till akademin nu senpai.
Mannen nickar och går in i ett annat rum.
Pojken går ut ur huset och öppnar den stora grinden går ut, stänger den sedan börjar han gå längst med gatan emot akademin.
Väl framme vid akademin så går han in i det första klassrummet till höger och sätter sig längst bak id et högra hörnet, han torkar bort tårarna från sitt ansikte och drar undan håret ifrån ansiktet och visar ett falskt leende får läraren som ser på honom.
-Hej sensei förlåt att jag kommer för sent men jag var tvungen att fixa en grej där hemma.
Läraren ser på pojken med ett bekymmrat ansikte och öppnar munnen.
-Käre .........
.....Ashigaru det är femte gången den här veckan som du kommer försent, vad händer igentligen hemma hos dig och din far som är viktigare än din skolgång?
Ashigaru log litet falskt åt sin sensei och skakade på huvudet innan han öppnade munnen för att svara.
-Nej sensei jag lovar att det ej skall hända fler gånger.
En liten näst intill obemärksam tår föll från Ashigarus vänstra kind när han tog fram sin lärobok om chakrans ursprung.
........
Efter skolan slutat går Ashigaru ner från sin plats och skall precis gå förbi katedern när han hör sin senseis ljusa röst.
-Ashigaru kan du vänta litet bara jag har något att säga dig.
Efter att alla eleverna utrymt lokalen så ser sensein in i Ashigarus ögon och skakar på huvudet.
-Jag vet att du har det tufft med din far men det skall inte kunna hindra dig från att smita från din undervisning, utan den kan du aldrig bli en stor shinobi.
Ashigaru sänkte huvudet så ögonen skymdes av det långa håret.
Han började snyfta ljudligt.
-Sanna mina ord sensei jag skall bli den största shinobi som du någonsin kommer lära att känna, vad jag än måste utföra för att uppfylla det löftet.
Efter det så stormar han ut ur klassrummet och ut på gården där han plötsligt hör två röster ropa på honom och strax möts båda hans ögon va en lång tjej i hans egen ålder med lila kort hår och svarta ögon.
Hon ler åt honom och sedan omfamnar hon honom.
-Ashi! Vad du dröjde vad hände igentligen därinne?
Ashigaru ler grovt.
-Inget särskilt yori bara sensei som ville prata litet med mig.
En annan pojke möter snart Ashigaru ögonräckvidd.
Pojken utstrålar självsäkerhet och curage.
-Tja Ashigaru skall vi hem till mig och öva lite på att kasta kunais?
Ashigaru ler än en gång och nickar och de tre geninsen börjar glatt gå iväg länst med den grustäckta stigen.
In emot kvällen kommer Ashigaru fram till sitt eget hus och hans glada ansiktsuttryck bytas ut mot ett sorgfullt.
Han suckar djupt öppnar grinden och stänger den efter sig med en hård duns sedan går han fram till ytterdörren och knackar på.
Dörren flyger uppefetr några sekunder och en stor man står där och ser argt ner på Ashigaru, han lyfter Ashigaru i strupen och smäller till honom hårt med sin fria vänsterhand ett flertal gånger innan han slänger ner honom på golvet och stänger dörren.
Ashigaru kan känna den varma svidande känslamn av smärta smita uppför kinderna och de börjar långsamt att byta färg till rödlila.
Han ställer sig upp och ser ledsamt in i sin fars ögon innan han bugar djupt och ser sedan åter på sin far.
-Tack fader för er omtänksamhet.
Mannen börjar plötsligt gå bärsärk på sin son när de kommit in i dojon och Ashigaru faller hjälplöst till marken medans hans far okontrollerat fortsätter slå sin son ända tills hans egna händer får blåsor.
-Vad fan kommer du hem så sent för din jävla slynunge!!!
Ställ dig upp så skall du få en omgång stryk som du aldrig kommer att glömma.
Ashigaru reser sig långsamt upp och andas anfått medans hans far lyfter armen för att än en gång leverera en knytnäve åt sin 30 cm kortare son.
-Din mor hade varit besviken på dig nu din lilla fjolla som inte kan göra nåt rätt om man så ber dig om det!!!
Plötsligt blixtrar Ashigarus ögon till av hat och faderns slag stoppas av Ashigarus vänsterhand som nu håller den i ett stadigt grepp.
Fadern får plötsligt ett uttryck av rädsla i sitt ansikte och han sväljer djupt när hans isblåögon nu möter Ashigaru helvetesröda.....
//To be continued//
-Trehundratvå......Trehundratre.....
En snärt hörs och pojken som höll på med sina armhävningar faller till golvet och gör en grimas av smärta och sorg.
-Snabbare din lilla mask!!!Du skall ha gjort tusen stycken armhävningar till med högerarmen innan du får gå och lägga dig så jobba på.
Mannen som sagt detta har en mörk uppsyn och hans mörka men tunna hår fläktar litet lätt mot den kala fläken på hans hjässa.
Hans isblåa ögon ser ner på pojken med besvikelse innan han låter piskan glida över hans rygg igen och än en gång skapa ett smalt spår av blod.
-S....n...älla... far, jag klarar inte av mer det är för hår..uuh!
Mannen sparkar pojken hårt i magen och ler onskefullt innan han än en gång sparkar pojken men denna gång i huvudet.
-Käften! Du skall lyda mig och inte ifrågasätta allt jag säger till dig.
Har inte jag om någon varit god mot dig?
Jag ger dig mat och en plats för natten och du tackar mig genom att säga emot mig och inte utföra de simpla uppgifter jag ger dig, du är inte min son ditt kryp....du är dessutom en skökas avkomma.
Medans mannen skricker fyller hans andedräkt pojkens näsa med den sträva doften av saké.
Pojkens bleka hy rinner av svett blandat med blod och tårar innan han än en gång lyfter upp sin magra kropp med högerarmen och biter ihop med tänderna.
-trehundrafyra........
Nästa morgon vaknar pojken med en dunkande huvudvärk och smärtande kropp.
Han öppnar sina ögon och den röda irisen reflekteras mot de få solstrålar som når in i skyffet.
Han ställer sig upp och går ut från skyffet med tunga steg och skådar den vackra soluppgången som visar sig på det klarblåa himlavalvet, han suckar när han drar upp dörren till sin fars hus och går in i köket och börjar tillaga det fåtal fiskrullar som ligger på bänken.
Efter att han satt sig till bord och precis skall ta sin första tugga så stormar hans far in i köket.
-Pojk!!! Ner på golvet med dig, du gjorde inte dina armhävningar därför skall du ej behandlas som en människa utan enbart som en lort.
Mannen slänger ner maten på golvet och klapapr i nästa sekund till pojken som faller med huvudet först ner i maten, mannen tar tag i pojkens långa svarta hårt och trycker ner huvudet på pojken i maten samtidigt som han har en arg uppsyn på sitt ansikte.
Efter att pojken fått äta upp maten från det skitiga golvet så börjar han diska starx efter bugar han för sin far.
-Tack för maten fader, jag går till akademin nu senpai.
Mannen nickar och går in i ett annat rum.
Pojken går ut ur huset och öppnar den stora grinden går ut, stänger den sedan börjar han gå längst med gatan emot akademin.
Väl framme vid akademin så går han in i det första klassrummet till höger och sätter sig längst bak id et högra hörnet, han torkar bort tårarna från sitt ansikte och drar undan håret ifrån ansiktet och visar ett falskt leende får läraren som ser på honom.
-Hej sensei förlåt att jag kommer för sent men jag var tvungen att fixa en grej där hemma.
Läraren ser på pojken med ett bekymmrat ansikte och öppnar munnen.
-Käre .........
.....Ashigaru det är femte gången den här veckan som du kommer försent, vad händer igentligen hemma hos dig och din far som är viktigare än din skolgång?
Ashigaru log litet falskt åt sin sensei och skakade på huvudet innan han öppnade munnen för att svara.
-Nej sensei jag lovar att det ej skall hända fler gånger.
En liten näst intill obemärksam tår föll från Ashigarus vänstra kind när han tog fram sin lärobok om chakrans ursprung.
........
Efter skolan slutat går Ashigaru ner från sin plats och skall precis gå förbi katedern när han hör sin senseis ljusa röst.
-Ashigaru kan du vänta litet bara jag har något att säga dig.
Efter att alla eleverna utrymt lokalen så ser sensein in i Ashigarus ögon och skakar på huvudet.
-Jag vet att du har det tufft med din far men det skall inte kunna hindra dig från att smita från din undervisning, utan den kan du aldrig bli en stor shinobi.
Ashigaru sänkte huvudet så ögonen skymdes av det långa håret.
Han började snyfta ljudligt.
-Sanna mina ord sensei jag skall bli den största shinobi som du någonsin kommer lära att känna, vad jag än måste utföra för att uppfylla det löftet.
Efter det så stormar han ut ur klassrummet och ut på gården där han plötsligt hör två röster ropa på honom och strax möts båda hans ögon va en lång tjej i hans egen ålder med lila kort hår och svarta ögon.
Hon ler åt honom och sedan omfamnar hon honom.
-Ashi! Vad du dröjde vad hände igentligen därinne?
Ashigaru ler grovt.
-Inget särskilt yori bara sensei som ville prata litet med mig.
En annan pojke möter snart Ashigaru ögonräckvidd.
Pojken utstrålar självsäkerhet och curage.
-Tja Ashigaru skall vi hem till mig och öva lite på att kasta kunais?
Ashigaru ler än en gång och nickar och de tre geninsen börjar glatt gå iväg länst med den grustäckta stigen.
In emot kvällen kommer Ashigaru fram till sitt eget hus och hans glada ansiktsuttryck bytas ut mot ett sorgfullt.
Han suckar djupt öppnar grinden och stänger den efter sig med en hård duns sedan går han fram till ytterdörren och knackar på.
Dörren flyger uppefetr några sekunder och en stor man står där och ser argt ner på Ashigaru, han lyfter Ashigaru i strupen och smäller till honom hårt med sin fria vänsterhand ett flertal gånger innan han slänger ner honom på golvet och stänger dörren.
Ashigaru kan känna den varma svidande känslamn av smärta smita uppför kinderna och de börjar långsamt att byta färg till rödlila.
Han ställer sig upp och ser ledsamt in i sin fars ögon innan han bugar djupt och ser sedan åter på sin far.
-Tack fader för er omtänksamhet.
Mannen börjar plötsligt gå bärsärk på sin son när de kommit in i dojon och Ashigaru faller hjälplöst till marken medans hans far okontrollerat fortsätter slå sin son ända tills hans egna händer får blåsor.
-Vad fan kommer du hem så sent för din jävla slynunge!!!
Ställ dig upp så skall du få en omgång stryk som du aldrig kommer att glömma.
Ashigaru reser sig långsamt upp och andas anfått medans hans far lyfter armen för att än en gång leverera en knytnäve åt sin 30 cm kortare son.
-Din mor hade varit besviken på dig nu din lilla fjolla som inte kan göra nåt rätt om man så ber dig om det!!!
Plötsligt blixtrar Ashigarus ögon till av hat och faderns slag stoppas av Ashigarus vänsterhand som nu håller den i ett stadigt grepp.
Fadern får plötsligt ett uttryck av rädsla i sitt ansikte och han sväljer djupt när hans isblåögon nu möter Ashigaru helvetesröda.....
//To be continued//
Yuzinko doriimingus ödestigliga misstag.
Yuzinko går längst med en dyster gata i Sunas smutsigaste kvarter, plötsligt så fälls han utav ett par större manliga shinobis....
Yuzinko kvider till när hans knä rivs upp utav fallet och han ser irriterat och förskräckt på de båda ninjorna.
-Vad vill ni mig?
En av männen som ser ut att vara i 20 årsåldern sparkar till Yuzinko och ler elakt.
-Du tilltalar inte oss så ditt missfoster!
Mannen lyfter upp Yuzinko och de båda männen börjar våldsamt slå Yuzinko tills han inte längre kan stå upp eller känna något.
-v-varför gör ni så här mot mig uff!
Yuzinko börjar spy blod och han håller sig skyddande om kroppen.
-För att du är annorlunda ditt svin.
Svarar den andre och något större ninjan sedan ger han Yuzinko ett hårt knytnäveslag i huvudet och ler än en gång.
Yuzinkos ansikte ändras plötsligt från smärtsamt till ilsket och han ser upp åå ninjorna medans hans ögon plötsligt ser mördande ut.
-Vad gör du nej nej! neeeeeeeeeejj!!!
De båda männen ser in i Yuzinkos ögon och sedan spänns deras hud åt och de faller ihop på marken och blod rinner ur deras ögon samt öron.
-Ni skall dö!
Yuzinkos ögon blir plötsligt skarpare och de båda männen vrider sig i smärta sedan blir deras kroppas lösa och deras ansikten uttrykslösa.
Yuzinko reser sig upp och går haltandes därifrån.
.Huff vad....har jag....gjort.
Yuzinko går ytterliggare 7 steg sedan faller han ihop av utmattning och av smärta.
Yuzinko känner hur ett tryck störtar mot hans huvud och han vrider sig av smärta.
Plötsligt känner han nåt vått på vänstra kinden och smärtan försvinner,han känner hur vinden smkeker den litet blöta kinden och han slår upp sina ögon.
Han ser sig raskt omkring och får syn på en liten folkskara som ser in i gränden han mötte de äldre ninjorna förut som han hade dödat,han ställde sig upp med darrande ben och började sagta gå emot gränden och fick syn på de båda männen.
Deras ögon grät blod trots att de var så livlösa och deras hud var så blek så att papper vore brunt.
-J..jag måste härifrån.
Yuzinko vände sig hastigt om och började springa från platsen medans han huvud exploderade av tankar.
*Vad kommer hända mig nu? Kommer jag någonsin att få gå fri igen, eller kommer jag att bli galen för mitt illdåd?
Plötsligt snubblade Yuzinko på sina egna fötter och han föll till marken med en duns och kunde känna den brännande känslan i sitt högra ben.
När han såg ner såg han ett decimeterstort skrubbsår och han fick en tår i ögat, men han ruskade på huvudet och kom snabbt på fötter än en gång.
-Jag kan inte ödsla tid på att tycka synd om mig själv nu, jag måste....bort.
Det sista ordet hade dystert lämnat hans läppar.
När Yuzinko nådde sin lägenhet slog han upp dörren gick fram till sin säng och började packa ner allt han skulle ha i sin slitna tygsäck, när han var klar tog han på sig sin res mantel och en halmhatt sedan gick han ut stängde dörren och såg dystert på sitt forna hem.
-Farväl hem kära hem.
Han såg sig för sista gången om på hemmet och började sedan gå söderut, bort från sunakure och bort från sanden.
Vart kunde han nu söka ro?
Han hade hört talas om en by söder om sunakure som antog ut stötta som sin vän och Yuzinkos ögon blixtrade till av beslutsamhet när han sänkte huvudet och påbörjade sin långa resa mot Yamigakure.........
Yuzinko kvider till när hans knä rivs upp utav fallet och han ser irriterat och förskräckt på de båda ninjorna.
-Vad vill ni mig?
En av männen som ser ut att vara i 20 årsåldern sparkar till Yuzinko och ler elakt.
-Du tilltalar inte oss så ditt missfoster!
Mannen lyfter upp Yuzinko och de båda männen börjar våldsamt slå Yuzinko tills han inte längre kan stå upp eller känna något.
-v-varför gör ni så här mot mig uff!
Yuzinko börjar spy blod och han håller sig skyddande om kroppen.
-För att du är annorlunda ditt svin.
Svarar den andre och något större ninjan sedan ger han Yuzinko ett hårt knytnäveslag i huvudet och ler än en gång.
Yuzinkos ansikte ändras plötsligt från smärtsamt till ilsket och han ser upp åå ninjorna medans hans ögon plötsligt ser mördande ut.
-Vad gör du nej nej! neeeeeeeeeejj!!!
De båda männen ser in i Yuzinkos ögon och sedan spänns deras hud åt och de faller ihop på marken och blod rinner ur deras ögon samt öron.
-Ni skall dö!
Yuzinkos ögon blir plötsligt skarpare och de båda männen vrider sig i smärta sedan blir deras kroppas lösa och deras ansikten uttrykslösa.
Yuzinko reser sig upp och går haltandes därifrån.
.Huff vad....har jag....gjort.
Yuzinko går ytterliggare 7 steg sedan faller han ihop av utmattning och av smärta.
Yuzinko känner hur ett tryck störtar mot hans huvud och han vrider sig av smärta.
Plötsligt känner han nåt vått på vänstra kinden och smärtan försvinner,han känner hur vinden smkeker den litet blöta kinden och han slår upp sina ögon.
Han ser sig raskt omkring och får syn på en liten folkskara som ser in i gränden han mötte de äldre ninjorna förut som han hade dödat,han ställde sig upp med darrande ben och började sagta gå emot gränden och fick syn på de båda männen.
Deras ögon grät blod trots att de var så livlösa och deras hud var så blek så att papper vore brunt.
-J..jag måste härifrån.
Yuzinko vände sig hastigt om och började springa från platsen medans han huvud exploderade av tankar.
*Vad kommer hända mig nu? Kommer jag någonsin att få gå fri igen, eller kommer jag att bli galen för mitt illdåd?
Plötsligt snubblade Yuzinko på sina egna fötter och han föll till marken med en duns och kunde känna den brännande känslan i sitt högra ben.
När han såg ner såg han ett decimeterstort skrubbsår och han fick en tår i ögat, men han ruskade på huvudet och kom snabbt på fötter än en gång.
-Jag kan inte ödsla tid på att tycka synd om mig själv nu, jag måste....bort.
Det sista ordet hade dystert lämnat hans läppar.
När Yuzinko nådde sin lägenhet slog han upp dörren gick fram till sin säng och började packa ner allt han skulle ha i sin slitna tygsäck, när han var klar tog han på sig sin res mantel och en halmhatt sedan gick han ut stängde dörren och såg dystert på sitt forna hem.
-Farväl hem kära hem.
Han såg sig för sista gången om på hemmet och började sedan gå söderut, bort från sunakure och bort från sanden.
Vart kunde han nu söka ro?
Han hade hört talas om en by söder om sunakure som antog ut stötta som sin vän och Yuzinkos ögon blixtrade till av beslutsamhet när han sänkte huvudet och påbörjade sin långa resa mot Yamigakure.........
