areutheoneforme

Yuzinko går längst med en dyster gata i Sunas smutsigaste kvarter, plötsligt så fälls han utav ett par större manliga shinobis....

Yuzinko kvider till när hans knä rivs upp utav fallet och han ser irriterat och förskräckt på de båda ninjorna.
-Vad vill ni mig?
En av männen som ser ut att vara i 20 årsåldern sparkar till Yuzinko och ler elakt.
-Du tilltalar inte oss så ditt missfoster!
Mannen lyfter upp Yuzinko och de båda männen börjar våldsamt slå Yuzinko tills han inte längre kan stå upp eller känna något.
-v-varför gör ni så här mot mig uff!
Yuzinko börjar spy blod och han håller sig skyddande om kroppen.
-För att du är annorlunda ditt svin.
Svarar den andre och något större ninjan sedan ger han Yuzinko ett hårt knytnäveslag i huvudet och ler än en gång.
Yuzinkos ansikte ändras plötsligt från smärtsamt till ilsket och han ser upp åå ninjorna medans hans ögon plötsligt ser mördande ut.
-Vad gör du nej nej! neeeeeeeeeejj!!!
De båda männen ser in i Yuzinkos ögon och sedan spänns deras hud åt och de faller ihop på marken och blod rinner ur deras ögon samt öron.
-Ni skall dö!
Yuzinkos ögon blir plötsligt skarpare och de båda männen vrider sig i smärta sedan blir deras kroppas lösa och deras ansikten uttrykslösa.

Yuzinko reser sig upp och går haltandes därifrån.
.Huff vad....har jag....gjort.
Yuzinko går ytterliggare 7 steg sedan faller han ihop av utmattning och av smärta.

Yuzinko känner hur ett tryck störtar mot hans huvud och han vrider sig av smärta.
Plötsligt känner han nåt vått på vänstra kinden och smärtan försvinner,han känner hur vinden smkeker den litet blöta kinden och han slår upp sina ögon.
Han ser sig raskt omkring och får syn på en liten folkskara som ser in i gränden han mötte de äldre ninjorna förut som han  hade dödat,han ställde sig upp med darrande ben och började sagta gå emot gränden och fick syn på de båda männen.
Deras ögon grät blod trots att de var så livlösa och deras hud var så blek så att papper vore brunt.
-J..jag måste härifrån.
Yuzinko vände sig hastigt om och började springa från platsen medans han huvud exploderade av tankar.
*Vad kommer hända mig nu? Kommer jag någonsin att få gå fri igen, eller kommer jag att bli galen för mitt illdåd?

Plötsligt snubblade Yuzinko på sina egna fötter och han föll till marken med en duns och kunde känna den brännande känslan i sitt högra ben.
När han såg ner såg han ett decimeterstort skrubbsår och han fick en tår i ögat, men han ruskade på huvudet och kom snabbt på fötter än en gång.
-Jag kan inte ödsla tid på att tycka synd om mig själv nu, jag måste....bort.
Det sista ordet hade dystert lämnat hans läppar.
När Yuzinko nådde sin lägenhet slog han upp dörren gick fram till sin säng och började packa ner allt han skulle ha i sin slitna tygsäck, när han var klar tog han på sig sin res mantel och en halmhatt sedan gick han ut stängde dörren och såg dystert på sitt forna hem.
-Farväl hem kära hem.
Han såg sig för sista gången om på hemmet och började sedan gå söderut, bort från sunakure och bort från sanden.
Vart kunde han nu söka ro?
Han hade hört talas om en by söder om sunakure som antog ut stötta som sin vän och Yuzinkos ögon blixtrade till av beslutsamhet när han sänkte huvudet och påbörjade sin långa resa mot Yamigakure.........